Degreed
We Don't Belong

Tracks
1. Black Cat
2. What If
3. In For the Ride
4. Inside of Me
5. Follow Her Home
6. Blind Hearted
7. Here I Am
8. Access Denied
9. Coming Home
10. We Don't Belong


Band:
Robin Ericsson - Bass/Lead vocals
Mats Ericsson – Drums
Micke Jansson – Keyboards
Jesper Adefelt - Guitar/Backing vocals
Daniel Johansson - Guitar/Backing Vocals


Discography:
Life, Love, Loss (2010)


Guests:
Bill Champlin (Vocals)


Info:
Erik Lidbom (Producer, engineer, mix)

Released 2013-09-02
Reviewed 2013-09-12

Links:
degreedmusic.com
myspace
last-fm
reverbnation
soundcloud
aor records

Jag kan inte påstå att jag älskat musikåret 2013 så här långt. Det har varit en hel del bra album, men riktigt få av dem har varit väldigt bra. Så här långt kan jag räkna årets toppalbum på ena handens fingrar men när man hör ett album som 'We Don't Belong' är det lätt att glömma det och bara luta sig tillbaka för att njuta. Den här skivan är lätt en av årets bästa skivor!

Degreed är ännu ett svenskt AOR band som verkligen hittat helt rätt med sin musik, så sent som i år var det ett annat svenskt band som stod för den enda fullpoängare vi gett på Hallowed på snart två hela år (W.E.T) och även om Degreed inte riktigt når hela vägen till sjuan med 'We Don't Belong' är det här musik av allra högsta klass! Topplåtarna radar upp sig på en enda lång rad i låtlistan och de 35 minuter skivan varar är verkligen alldeles, alldeles för lite (vilket naturligtvis betyder att de har precis rätt skivlängd - lämna fansen längtande efter mer!). Det mesta som kommer ut ur högtalarna från 'We Don't Belong' är rent guld och det är naturligtvis bra för det betyder att du som spelar det blir rik! Men det är naturligtvis inte äkta guld utan metaforiskt sådant så det du blir rik på är bra musik och inte pengar.

Så här långt har det låtit väldigt överväldigat av mig och det är naturligtvis inte bra för min trovärdighet, så innan jag fortsätter min beröm-kavalkad så är det bäst vi flikar in något som kanske kunde gjorts bättre, om det finns något? Personligen tycker jag att det finns en eller två låtar som inte riktigt når fram till mig, låtar där de helt enkelt inte får till flödet riktigt lika bra som i de andra låtarna. Jag tänker Here I Am och första singeln What If i första hand (det här är naturligtvis ingen garanti för att du inte kommer älska just dessa eller någon annan av låtarna). Sedan vet jag inte om alla kommer vara lika förtjusta i bandets tydliga popmusikinspiration som skiner igenom i bra många spår på skivan. Jag hör mycket 90-talspop i musiken, vilket kanske inte är överdrivet förvånande med tanke på att professionella låtskrivaren Erik Lidblom, som står för produktionen av albumet, även skrivit några av låtarna men det är inte bara 90-talspop som andas genom tonerna på detta AOR-album utan också en del riktig västkustrock som den lät på 80-talet och den här blandningen ger definitivt en intressant typ av rockmusik. Dock tycker jag det gränsar lite väl mycket på pojkbandsstilen i vissa låtar.

Skivan börjar med ett av sina starkaste spår i Black Cat som också är ett av albumets hårdaste spår. Successivt mjuknar dock skivan till men kvalitén håller sig ändå stabilt på toppnivå hela vägen igenom. Avslutande titelspåret är ett av skivans lugnaste och mjukaste spår, en pianoballad som känns en aning Backstreet Boys men som jag ändå tycker är väldigt skön. "There's no such thing as darkness, there's only lack of light - close your eyes and then it's gone" sjunger Robin Ericsson i Black Cat och det tycker jag är en genialisk textrad som trots att den bara nämns en gång i låten etsat sig fast i mitt huvud. Men på 'We Don't Belong' tycker jag inte ens det finns mycket brist på ljus - den här skivan skiner helt enkelt raka vägen igenom.

Det är inte bara Robins röst som är oerhört behaglig att lyssna på, det är lika mycket det fantastiska keyboardspelandet från Micke Jansson och den till ytan blygsamma strängsektionen som levererar på högsta nivå. Det är inte heller bara de sköna låtarna som radas upp, det sköna trumkompet från Mats Ericsson och den kontrasterande sången av f.d. Chicagosångaren Bill Champlin som gör det. Det är lika mycket den rena, snygga produktionen och den fina mixningen. Helheten är fullständigt slående - ett av årets klart bästa album!

Hittills i år har jag bara hittat skivor av den hårdare typen jag verkligen gillat - Degreed är dock inget hårt band. De spelar skön musik, lämplig för ett tonårsdisco eller en kräftskiva med föräldrar i 40-50 års åldern. De är också ett bra band. 'We Don't Belong' är ett av årets bästa album och jag är ganska säker på att den kommer tilltala de allra flesta som ger den en chans!

HHHHHHH

 

Label: AOR Records/Connecting Music
Tre liknande band: W.E.T/Bonrud/Wheels of Fire
Betyg: HHHHHHH (6/7)
Recensent: Caj Källmalm

read in english